gör eget biokol

biokol som biprodukt i naturvården

När vi restaurerar våra igenvuxna slåtter och betesmarker måste vi få bort asp, björk, gran och annat som kommit upp för att få in ljus. Håkan lägger ner ett enormt arbete på detta. Inte bara att varenda träd väljs ut med omsorg – både de som får stå kvar och de som måste tas bort.

Håkan försöker hålla stubbarna så låga som möjligt. Grövre träd av björk, tall och gran säljer vi som timmer och massaved. Udda trädslag som asp, al, sälg m fl samt grova grenar blir brännved. Sly och ris eldas upp. Ibland lägger Håkan upp högar med grövre pinnar som svampar och insekter får bryta ner över tid, särskilt när han röjer upp tidigare ägares röjningar. Här finns redan en massa svampar och insekter som vi ju inte vill elda upp! 
Ändå måste pinnarna röjas undan först, för om de ligger kvar så går djuren där ogärna. De gillar lika lite som vi att gå i snubblig terräng. Och går inte djuren där och äter så växer sig gräset långt. Då kommer solljuset inte ner till marken – vilket då påverkar floran. Ljusälskande blommor försvinner då och den biologiska mångfalden minskar. Därför snabbar Håkan på processen genom att elda upp riset på en gång för att inte ta död på insekter i onödan och för att snabba på restaurationsprocessen. 

hur gör man biokol?

Med tanke på klimatet så har man ju lite dåligt samvete att göra stora brasor i skogen och ”elda för kråkorna”. Samtidigt så gör man förstås en stor tjänst för den biologiska mångfalden och naturvården. Passar man dessutom på att göra biokol så binder man kol och skapar en permanent kolsänka. Och det är ju jättebra!

Vi utgår från att vi eldat dagen innan. Helst försöker man dra ihop elden så den får brinna ner på kvällen utan en massa pinnar som blir kvar. 
Askan lägger sig över resterna av brasan och isolerar den från syre. När det är torrt i backen eller om man är på gamla dikade torvmarker, en mosse, måste man eftersläcka för att förhindra att branden sprider sig under jorden. Och om man vill göra biokol måste man eftersläcka i vilket fall.
Så:
Morgonen efter man eldat går man dit och släcker elden med en vattenkanna eller hink. Finns det ingen naturlig vattenkälla i närheten får man ta med sig vatten. Nu släcker man tills det inte längre kommer rök! Viktigt att det inte ryker det minsta!
Klart!
Det är inte svårare än så faktiskt!

Sen är det bara att skyffla upp kolet i säckar och bära hem – om man vill.

Och vad ska man sen göra med biokolet? Ja det är en bra fråga. Den binder kol och är en kolsänka där den ligger. Så bara det är ju bra i sig. Fantasin sätter gränserna. Jag tänker mig att man skulle kunna lägga den i diken för att rena vatten till exempel? Själva har vi grävt ner det i trädgårdslandet som jordförbättring – och i vårt växthus. Växthuset är en historia för sig och kanske berättar jag det en annan gång.

När det inte ryker längre är det klart!