Biodlingen kan jämföras med modernt skogsbruk. Det är inte mycket som är naturligt längre. Vi tar ifrån bina all fin honung de mödosamt samlar ihop och ger dem i gengäld en sockerlösning på vitt raffinerat socker. Drottningen vingklipps för att hindra bisamhället från att svärma. Bina bor i fyrkantiga kupor nära marken och tvingas bygga uppåt. Vi använder oss inte av våra egna ursprungliga nordiska bin. Slutligen är vi förvånade när bina blir allt mindre motståndskraftiga och får sjukdomar.
Men vad är egentligen naturligt?
En tysk bok från 1700-talet som beskriver skogsbiodlingens förträfflighet i jämförelse med trädgårdsbiodlingen kan sammanfattas så här:
– bina vill bo högt uppe i stora ihåliga träd i skogen här är de mindre utsatta för naturliga fiender än nära marken. Bina är frihetsälskande om de får välja själva. Här bor de i runda hål och bygger neråt.
– skogen ska vara variationsrik och den ideala skogen består av tall och gran samt en mångfald av blommande lövträd. Markfloran består av lingon och blåbär samt andra örter: här finns alltid något som blommar!
– man tar bara överskottet av honungen och den tas på våren. Det vill säga man tar ingen honung på sommaren eller hösten. När de första vårblommorna såsom tibast, tussilago, sälg, brakved blommar är det snart dags att titta till bina. Men inte för tidigt. När körsbärsträden blommar kan man vara säker att de klarar sig och snabbt hittar ny honung. Då öppnar man kupan och tar överskottet, dvs det som är kvar av förra årets honung. Till och med gör man dem en tjänst eftersom vaxet på sikt blir hårt och för bina svårt att återbruka.
– det vi idag ser som “ohyra” som t ex vaxmalet hjälper till att städa ut gamla kupor som får ligga i träda något år.
Nya former av skogsbiodling
När boken skrevs på 1700-talet minskade redan skogsbiodlingen men var fortfarande levande. Men i vissa delar av Ryssland, i Basjkirien, lever den fortfarande. Enormt stora träd krävs som urholkas på ca 10m höjd. Så stora träd har vi i princip inte längre i Sverige. Bara det säger ju en hel del. Men beskrivningen av idealskogen fick mig att hoppa till – för precis så ser skogen ut i Renemolund som vi just håller på att restaurera. Här finns både tall och gran, många blommande lövträd, öppna ytor med många blommor – och vatten…
Som sagt – Så grova träd saknas här så en kompromiss fick det bli. Håkan har istället holkat ur en granstock som vi har ställt på ca 2,5m höjd på en tall. Inflygningshålet på stockkupan ligger i sydostlig riktning. Det var inte lätt att hissa upp stocken vilket fick bli sent på kvällen. Nu surrar bina och verkar nöjda. Fortsättning följer…