den gamla linden på lindekullen

På lindekullen står det – som man kanske nästan kan förvänta sig – en lind.
Flera faktiskt – men en är mycket gammal, ihålig och knotig. En riktig personlighet. Det coolaste är att flera långa grenar av den gamla linden som nuddat marken har slagit rot och blivit nya träd. Dessa träd är nu kanske 50 år gamla och en klon av det gamla trädet. Eller med andra ord genetiskt sett samma individ som den gamla linden. På flera stycken av dessa ung-lindar finns fortfarande “navelsträngen” till mamma-linden kvar som du kan se på bilden där ung-linden till vänster står i kontakt med mamma-linden.

Jag har funderat på hur gammal just denna lind kan vara. Säkert hundratals år. Jag frågade därför olika experter. Kunde man möjligen göra en datering med C14-metoden? Nej, det gick inte eftersom den var rutten och ihålig. Men det jag fick veta är att linden under lång tid inte själv har kunnat föröka sig på grund av det kalla klimatet här i Norden. De flesta lindarna som finns i Sverige är därför planterade i trädgårdar , som vårdträd eller gårdsmiljö eller parker. Men denna lind står en bit bort från den gamla byn som då låg nere vid sjön och är därför troligen inte planterad.

Men – det finns en möjlighet att trädet också skulle kunna vara en kvarleva sedan förra värmeperioden för flera tusen år sedan. Med tanke på trädets överlevnadsstrategi att slå rot från grenarna så är det ju fullt möjligt att detta inte är första gången den gör så. Tänk – i så fall kan trädet vara tusentals år gammal. En svindlande tanke!

Ett som är säkert är att den har varit med ett tag och skulle kunna berätta mycket om denna plats om den bara kunde. 

Lindar har ofta stått nära gården och ofta på bergskullar och i stenrösen där inga andra träd vill och kan växa. Men lindens rötter letar sig fram och till slut hittar den ändå en liten spricka och ådra där den hittar vatten. Linden är ett otroligt häftigt träd. Både virket, barken knopparna, blommorna och löven går att använda. 

Ofta har vi i vår städiver tagit bort dessa gamla fina kultträden. Dessutom är dessa trädindivider en guldgruva för den biologiska mångfalden. Många insekter kan bara leva i dessa ihåliga gamla träd- och de finns det tyvärr inte många kvar av. Det tar också lång tid innan barken på ett träd blir så här grov och fårad – vissa mossor och lavar är specialiserade på att leva just här och har svårt att hitta ett nytt gammalt träd för artens överlevnad.
Har du ett gammalt träd på dina marker? 
Var rädd om det!

Till höger och bakom till vänster kan du ana dig till två till “navelsträngar”

Linden har också varit populär bland Pippi-älskande barn som “sockerdricksträd”.

Jag kan också berätta att det tog ett bra tag – flera år – innan vi ens upptäckte linden efter vi flyttat hit. Vi köpte till mark från grannen. Denna mark låg oländigt till för dem men nära oss. Nere vid sjön står numera plåtslottet och i förlängningen låg lindekullen. Där var det helt igenvuxet – så tätt så det varken gick att se eller att ta sig fram. Håkan började röja bort slyet, tuggade sig igenom från ett hörn så att säga – och till slut öppnade sig lindekullen med den gamla linden, några ekar, en – och många fina stora körsbärsträd. Det var som att röja fram en skatt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

elva + arton =