värdelösa gräsfattiga marker, hasseldunge – eller sagoskog

Första dagen i hasselskogen

Det är Oktober och löven börjar bli lite höstfärgade. Hasselbuskarna är fortfarande gröna men man kan se de självlysande brandgula asparna som sticker upp emellan hasselbuskarna. Håkan har börjat röja här och öppnar upp i den bitvis väldigt täta hasselskogen. Han sågar stubbarna tätt intill marken så att man inte snubblar på dem när man ska gå här senare. Lövet eldar vi upp på en gång. 

 

 

 

Det här är gräsfattig mark

(text från jordbruksverket)

Med andra ord så kommer vi inte att få stöd för hasseldungen ifall vi inte radikalt hugger och öppnar upp ännu mera än vad vi gör så att det istället kan räknas såsom ”betesmark” – vilket berättigar till gårdsstöd. 

Det betyder att hasseldungar blir ”värdelösa” – och till följd av det mer och mer sällsynta. Stöden tar nämligen ingen hänsyn till biologisk mångfald utan är endast kopplade till – just det: produktion! Det växer för lite gräs = för lite foder: ingen ersättning.
Så nu är det egentligen bara upp till oss: Vill vi ÄNDÅ ha en hasseldunge? Och därmed avstå från ersättning?
Det kan man endast själv svara på. Vi tycker hasseldungen, som är relativt stor, är unik och sagolik. Väldigt ovanlig och annorlunda annan skogs- och betesmark.

Det lutar åt att vi behåller hasseldungen. Varför?

  • den är vacker! Vi kommer att göra en stig för våra gäster där de kan få uppleva olika naturtyper här i närområdet: Slåtteräng, naturskog, skogsbete – ja och också hasselskog…
  • Den rymmer höga naturvärden. Som en helt egen naturtyp kan den bidra till den biologiska mångfalden på gården. Eftersom vi ser oss som ”producenter för biologisk mångfald” så är detta ett bra skäl.

Tyvärr så belönas man idag inte direkt för att man på hjälper den biologiska mångfalden. Vi får hoppas att det kommer. 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − 5 =